Veckan börjar lida mot sitt slut. En extremt tuff vecka väntar. En av de allra allra tuffaste. Det är några olika saker som är inplanerade som jag bara måste ta mig igenom. Bland annat rättegången. Jag kan inte riktigt ta in hurdana situationer jag hamnat i. Vill liksom inte alls. Men jag antar att livet är precis såhär.
Det handlar om utmaningar som jag knappt tror att jag klarar av att genomföra. Bortom min förmåga. Så det är en hel del oro och ångest i kroppen.
Önskar mig solsken och många härliga timmar i punschveradan där jag brukar sitta och jobba. Mitt lilla älskade kontor. Ofta hamnar jag förstås i kökssoffan också. Ombyte förnöjer. Får man drömma om ett ungefär likadant på Gotland? Ja det får man såklart. Då slår jag till på samma storlek. Såpskurade plankgolv och väggar klädda i precis likadan pärlspont. Den smalare varianten som jag tycker så mycket om. Vilken färg ska vi måla väggarna med? Gräddvit linoljefärg? Munblåst tunnt tunnt glas i alla fönster. Utsikt över åker och trädgården. Dagdrömmeri när det är som allra bäst.
Nu blev det dock inte riktigt som planerat. Vi är på Gotland. Och givetvis slog influensan till. Vet inet vilken sort riktigt då jag visar neg för covid men det verkar vara lite ovisst med de där köpetesterna har jag läst mig till. Hursomhelst så blir vi kvar här tills vi blir friska men som det ser ut just nu så blir rättegången av som planerat men via länk. Tänker att allt har sin mening kanske. Kanske är tanken att jag ska skonas från det/den allra värsta jag kan förestälal mig just nu. Jag vet inte. Det blir som det blir. Jag är mer än redo att berätta vad som hände med mig och Juno den sjätte mars 2021. När vår lördagspromenad förvandlas till en bokstavligt talat blodig mardröm. Lovar att hålla er uppdaterade om ni vill. jag ser att ni är så himla fina och bjussiga som kommenterar här inne. Nu ska jag ta mig tiden att svara!
Puss!
Julia
