Det är dags att säga farväl till året som gått. Den fylldes med kärlek, sorg, oro, gräl, blombuketter, funderingar, ilska, loppisfynd, skratt, stolthet, sockriga kardemummabullar, projekt, drömmar, mål som uppfylldes, besvikelse, negativ energi, ny vänskap, dopp i havet och joggturer genom solsken regn och rusk.
Den fylldes med livet och tacksamhet.
Jag älskar mitt liv och att jag får leva. Känner verkligen bottenlös tacksamhet.
Är nöjd med året som gått. Väldigt nöjd. Året innan var väldigt ledsam och mycket har såklart liksom hängt med in på det nya året men det är nog bara så som livet blev tänker jag. Och man förändras.
Men ja, sorgligheterna behövde få landa och de har landat. Nu ska de vara en del av mitt liv. Jag har fått lära mig att leva med tuff sömnbrist. Sjukdom. Saknad.
Jag vet ju förstås inte alls vad livet har att erbjuda men det jag kan påverka ska jag påverka och jag har en känsla av att 20-talet blir väldigt väldigt härligt. Jag tror ju mycket på att man i mångt och mycket själv påverkar sin tillvaro.
Vi blickar bakåt genom några bilder jag valt ut som tagits under året som gått.
Mitt bästa köp!
Den 22:a december 2018 åkte Carlos till Gotland och gick på en husvisning. Vi slog till. Och affären gick i lås 2019. Jag köpte huset osedd. Litar på Carlos helt och hållet när det kommer till allt. Inga faciliteter mer än elektricitet och ungefär så är status än idag. Minus ruttet läckande tak då. Dessutom har vi ett år senare nyligen fått tillstånd av region Gotland till att ordna med avlopp. Vatten har vi också grävt efter. Det här kommer att ta lite tid då det är omfattande upprustning som pågår men väl värt väntan är jag alldeles övertygad om. Vi är alldeles förälskade, I Gotland och vårt lilla hus.
När jag blev upprörd!
Skenet bedrar. Jag kände mig väldigt upprörd och skrev ett inlägg om det.
En lycklig stund!
Det här är helt klart en lycklig stund. Det ser man. Men det är så mycket mer för mig. Här blev jag hel. På en torr, fnasig gräsmatta tillhörande ett skruttigt litet kalkstenshus med en balja ljummet och min bebis för alltid. Juno.
Det är så mycket lycka för mig att ha ett alldeles eget sommarställe som jag och Carlos tillsammans ska förverkliga till en dröm. Som en vacker dag barnen kan njuta av när vi inte längre finns.
Såhär skrev jag i september:
“Sommarlovsminnen. Från den bästa sommaren i mitt liv. Ibland slås jag av att det är jag. Vi. Alltså jag och Carlos som skapar våra barns barndom och hur de ska minnas sommarloven.
En ynnest, ett ansvar, en glädje men även svårt. Ingenting är någonsin okomplicerat eller antingen eller.
Jag minns i alla fall den här sommaren som den bästa i hela mitt liv. Och jag ser så otroligt mycket fram emot en ny period i vårt liv. Med huset på Gotland. Imorgon åker Carlos dit över helgen med en nästan övermänsklig lista på saker som ska göras. Han är den starkaste och duktigaste jag vet om. Jag ska be honom knappa av några bilder så att ni får se hur det ser ut just nu.”
Sist på bollen!
2019 blev året när jag blev med Pinterest. Kul ju! Och vääääldigt inspirerande.
När jag var modig!
Jag sa ja till ett samarbete med Twilfit. Det blev så bra tycker jag. Text och bild. Nöjd och stolt. 2019 blev även året när jag fick för mig att bli en vinterbadare. Mod och rätt andningsteknik är det som behövs.
Det här vill jag inte ta med mig till 20-talet!
Skolrelaterade problem – Utan att säga allt för mycket så kan jag i alla fall nämna att jag haft en hel del problem av olika slag när det kommer till en av skolorna barnen går på. Det är brist på vuxenansvar och nonchalans som drabbat mina barn på olika sätt. Inte okej. Särskilt inte när det kommer till att inte visa vilja på att samarbeta för barnets bästa. Och jag visar alltid barnen att jag bryr mig genom att försöka göra något åt saken. Dock verkat det vara i princip lönlöst. Och jag orkar inte mer. Vi får försöka kämpa på egen hand och vi fixar det. Barnen har ett tryggt hem och jag har den stora förmånen att kunna vara på plats om något händer snabbt. Att byta skola inom kommunen verkar inte vara det enklaste just nu tyvärr.
Negativ energi – Alltså den sorten som aldrig sinar. Otacksamhet och en bristande förmåga att försöka ha perspektiv på tillvaron. Det är bara ohärligt. Men ska förstås inte beblandas med det som är livet. För i livet ryms allt och lite till. Även sådant som är ohärligt. Men ja ni är säkert med på hur jag menar? De flesta av oss har det ganska bra ändå. När vi tänker efter. Och är det inte så så kan man ju försöka göra något åt saken tänker jag. Vissa sak kan man påverka, andra inte…
Bitterhet – Min egen. Jag tycker att vissa saker är svåra att deala med. Det faktum att vi till exempel saknar nära familj. Det är både sorgligt och bittert på en och samma gång. Jag är osäker på hur man går vidare med förlust, besvikelse och saknad. Med tid, samtal och acceptans? Jag ska jobba på det sistnämnda. I ärlighetens namn så är förlåtelse inte alltid aktuellt. Vissa relationer är inte menade att vara. Inte när man är lycklig utan och när den villkorslösa hjärtliga kärleken fattas. Då går jag vidare.
Jag lärde mig att fotografera!
En ganska pinsam detalj i mitt liv har varit att jag inte kan fota. Har alltid fotat på Automat och hoppats på tur. Aldrig kunnat styra över hur bilderna blir riktigt. Så jag bokade in en endagskurs där jag lärde mig grunden. Så himla nöjd med det. Nästa steg är redigering.
Det gick bra!
Från en stor dipp i januari-februari när jag sådär för första gången skulle stå på alldeles egna ben som Influencer så hade jag panik. Ingen butik, inga barn hemma och ingen krasslig pappa att besöka och ta hand om. Nu var det alltså dags och mejlkorgen gapade tom. Det är årets lugnaste tid i branschen och jag tänkte att det här kommer aldrig någonsin att gå. Det vände och det gick bra. Väldigt bra. Jag har varit fullbokad mest hela tiden och samarbetena har avlöst varandra. Jag har lärt mig så enorm mycket under det här året och jag känner en stolthet över det jag presterat. Klapp på egen axel och jag hejar på mig själv in i 20-talet med redan nu många härliga inbokade samarbeten med drömföretag. SÅ himla lycklig att jag får göra det här just nu.
Prövningarnas Maj!
Ljuva älskade maj kom att bli prövningarnas tid för mig. Förgätmigejen blommade som aldrig förr. Den allra första rabarberkakan smakade som himmelen. Och barnen fick vattkoppor. Och jag hade som allra mest att göra. Förstår såhär i efterhand knappt hur jag fick ihop det hela. På riktigt alltså. Men det gick uppenbart och nu har vi det överstökat. Vi passade på att börja renovera på Gotland också och jag packade ner det allra första flyttlasset. Pirrigt!
Årets sötaste!
Mina barn, våra egna jordgubbar till sommarlosvfrukost, alla rosor i trädgården och utställningen på Millesgården som jag och Belle var på.
Årets mest otippade!
Att hitta sig själv på ett tidningsomslag. Mycket märklig känsla…
När jag tog tillbaka en sak jag sagt…
Jag fick ju någon form av spel på mina Dahlior och ville gräva bort de samt aldrig mer ge de en paradplats. Råkade no även säga att de är vulgära. Jag har nu ångrat mig. Jag älskar mina Dahlior. Blir jätteledsen om knölarna inte överlevt vintern och tänker gardera mig med en ny beställning med jättemånga knölar. Allt är förlåtet och jag tar tillbaka alla elakheter jag spytt ur mig om dessa skönheter…
Min vackraste morgon!
Upplevde jag i vårt sovrum på Gotland. Ljuset är nästan obeskrivligt vackert i just det rummet. Jag älskar verkligen mornar. Älskar.
När jag kände mig vilsen!
Så blev det ett ganska långt och svamligt inlägg som mottogs så fint av er. Som vanligt. För att ni är så himla himla fina. Jag känner mig mer stabil nu. Än då. Men jag tycker ju om att fundera om livet och i vissa perioder blir det mer…
Jag blev äldre!
Och fick fira min dag precis som jag drömt om. Jag älskar födelsedagar. En av årets bästa dagar. Likt ett barn älskar jag att bli uppvaktad.
Vi fick en fröjdefull jul!
Året avslutades med en fantastiskt fin jul. Jag är så glad för den. Lite jullov kvar och imorgon firar vi in det nya året med vänner.
Käraste ni. Tack för det här året. Jag säger det än en gång, ni är så fina. Glad att ni är här med mig. Jag vill ge er allt och lite till när vi kliver in i ett alldeles nytt decennium.
PUSS
Julia
