Meny
Barn

En helg som jag helst vill stryka ur minnet!

 

Under ytan känsla här.

Helgen har spenderats på IVA med Elle. Jättejättejättejobbigt och akut.  Jag ska inte linda in orden ett dugg. Jag hatar Typ 1 Diabetes. Det finns 100% inget positivt med den sjukdomen, säkert inga andra heller. Men den är sådär riktigt vidrig att den liksom tränger sin in innanför huden på en och släpper aldrig taget och då är det inte ens jag som är sjuk. Lyllos alla som är friska eller åtminstone kan bli botade vid sjukdom. Äh inte heller rättvist att säga kanske det är ju fruktansvärt tufft att genomleva sjukdom. Men jag tänker att det är lite mer hoppfullt när man kanske kan bli frisk? Ta inte illa upp nu någon jag menar inte att jämföra elände med elände. Behöver bara få ur mig för det känns som en annalkande explosion av känslor inom mig just nu.

Om jag ska nämna något positivt så är Visby Lasarett en riktigt bra plats att vara sjuk på. Tio av tio möjliga poäng i fräscht, personal, omsorg och omtanke. För att inte tala om utsikten? Underbar. IVA brukar av mina egna erfarenheter vara stökig och tuff att uppleva särskilt som anhörig. Men här blev jag inkluderad i allt och omhändertagen på bästa vis. Inget jag förväntar mig, jag vill bara att de ska rädda mitt barn jag klarar mig. Men verkligen, ska man bli sjuk så är det platsen att hamna på. Finns säkert många fina mindre sjukhus runt om i landet, hoppas! Jag har bara erfarenhet av SÖS och Karolinska. Som natt och dag i jämförelse med det här. Vilket är sorgligt, personalen förtjänar bra miljö och en human arbetsbelastning. Patienter och anhöriga förtjänar personal som mäktar med. Ja ni fattar.

Så inga glittriga adventsbilder eller stämning hos oss den här gången. Kanske nästa helg. Om jag orkar. Känner mig dränerad. Så livet får bli vad det blir i vanlig ordning.

 

Vi hörs av snart igen! I en lite lugnare mer utvilad version av mig själv. Längtar hem. Vill tända hundra levande ljus. Baka onödigt mycket fika till nästkommande helg. Smörja in hela kroppen med något som dryper av fett ( hudproblemen har eskalerat ) och vika tvätt med podd i öronen.

Puss

Julia

+2

3 Comments

  • Ellinor
    november 28, 2022 at 6:39 e m

    Blir nästa arg över att du av alla människor ska behöva be om ursäkt i förväg för att någon kan ta illa upp. Vad har vi skapat för samhälle då man inte ska våga dela med sig av det som är svårt utan att riskera att bli påhoppad. Funderar ofta över detta. Var har solidariteten och medmänskligheten tagit vägen i Sverige i dag. Och varför har vi ett så uppdämt behov av att trycka till andra?
    Jag är i alla fall glad att du orkar dela med dig. Att ventilera och sätta ord på det som är svårt är ett så viktigt sätt för att bearbeta.
    Blir också glad över att höra att IVA i Visby är bra. Jag har exakt samma erfarenheter. Inte av Visby, men av mitt läns minsta sjukhus. Har svårt sjuk familjemedlem sedan flera år och det minsta sjukhuset har oslagbar kvalitet, engagemang, struktur och omvårdnad. Stordrift är inte kvalitetshöhjande.
    Sköt om dig!

    Reply
  • Mia
    november 29, 2022 at 8:15 f m

    Det finns mkt proffesionellt på stora sjukhus men dom mindre har en annan familjär anda, givetvis också med enormt mkt kunskap, bor själv på Åland som är en ö och behöver vi mera resurser än vad vårat sjukhus kan erbjuda så har vi samarbete med Akademiska i Uppsala och Tyks i Åbo , man flygs med helikopter till svenska sidan och till Åbo går det flyg , i Åbo finns även en 3 rum lägenhet för barnfamiljer och en lägenhet för cancer sjuka och deras anhöriga , vi har en otroligt fin sjukvård , Förstår din oro över Elle även min äldsta son har diabetes haft de i snart 17 år och man slutar aldrig oroas , hans fru har lärt sig att se direkt när han blir låg , den är väldigt jobbig för det kan svänga så snabbt , ha det så gott ❤️

    Reply
  • Camilla
    november 29, 2022 at 8:37 e m

    Kram på er ❤️

    Reply

Leave a Reply