Meny
Barn

Snart tar vardagen vid…

batch 2DSC_1575 vitviken

batch 2DSC_1451 vitviken

DSC_1736

IMG_2113 konfirmation

Skolstart. Något jag personligen älskar av hela mitt hjärta för egen del. Jag är vuxen, har mitt jobb som jag sköter hemifrån. Så någon skolstart är det ju inte tal om för min del men hela grejen med höstterminen är det bästa jag vet om. Och med barn så lever man väldigt inrutat efter terminer och årstider. Aldrig någonsin är jag så pepp på vardag som nu. Och till bredden fylld med inspiration. Det bubblar inom mig! Hösten är min grej.

Ny kalender ( ska visa er den någon dag ), välvessade pennor, några högar med jobb som ska betas av och en höst att fylla med jobb och vardagsbestyr.

Men något skaver också med skolstarten. En ledsam och orolig känsla. Och jag kan nästan garantera att jag inte är ensam om det den här söndagen. Oron som gnager. Den måste få vara där för min del. Att oroa mig är en del av mitt liv och även om det kräver en hel del energi så är det så jag fungerar. Ibland oroar jag mig i onödan, andra gånger inte.

Tänk om? Det är väldigt många “Tänk om…?” med fyra barn. Skolmiljön ska vara trygg men alla vet vi hur det kan vara med den saken. Och förutsättningarna är så olika för barnen.

Tänk om något händer Elle och ingen vet vad de ska göra? Hon har ju Diabetes. Det är allvar och det finns inget utrymme för misstag. Tänk om någon gör Belle illa genom att vara elak? För att hon inte har hår. Tänk om någon ger sig på Noell när han är påväg hem från skolan? Så som i höstas.

Alltså när jag väl börjar tänka på allt som faktiskt har hänt under åren som gått och k a n hända mina barn så blir det nästan svårt att andas. Jag går sönder och samman.

Men!

Jag vet att när vardagen tar vid så kommer ju aldrig någonsin precis allt på en och samma gång utan dagarna kommer en efter en och de problem som uppstår hanterar man vartefter. En tröst ändå.

Jag ville nog mest egentligen säga att du är inte ensam om din oro. Alla har vi vårt tänker jag men på olika sätt. Det ryms så många känslor inför hösten. Pirr, vemod, oro och hopp.

puss

Julia

0

4 Comments

  • Kristin Hedström Olsson
    augusti 16, 2020 at 3:00 e m

    Tack det behövde jag höra idag ♥️

    Reply
  • Gisela
    augusti 16, 2020 at 4:47 e m

    Tack ❤ Det där behövde jag höra ❤

    Reply
  • Amanda
    augusti 18, 2020 at 10:50 e m

    Du är underbar och så klok Julia ❤️ Precis och prick såhär känner jag med. Lever också med en oro att hantera. Men vi känsliga människor har ju också mycket positivt utav det så man får ta det onda med det goda, och så trösterikt som du skriver, att dagar kommer en efter en och man får hantera allt vartefter. Tack ❤️

    Reply
  • Mia Andersson
    augusti 19, 2020 at 9:49 e m

    Att ha barn är en ständig lycka, men också en ständig oro.❤️

    Reply

Leave a Reply