
Och det blev julaftonsmorgon…

Jag tassade upp tillsammans med Juno. Tände en brasa och mängder med levande ljus. Kanske den mörka tidens allra viktigaste inslag för att få en gnutta ljus och en känsla av mys.

Jag värmde risgrynsgröt och hällde upp den i tomteskålen.

Vi hjälptes åt med mjölkkannan. Jag och Juno. Och vi var väldigt juliga som ni kan se.

Kan själv ju!

Alla vaknade och vi åt frukost tillsammans. Och jag bad om en julpuss! Och det fick jag. Lyllos mig!

Traditionsenlig länsning av julsockor efter frukosten Altid med lite choklad och något att pyssla med i väntan på tomten.

Det blev det gråaste julafton jag kan minnas…inte ens en gnutta frost över gården.

Det blev förmiddag och vi åkte till kyrkan. Jag tycker att de är en av dagens höjdpunkter.
Och väldigt känslosamt. I den här kyrkan ryms så mycket av mina livshändelser.
Vi sa ja till varandra. Noell, Elle, Belle och Juno är döpta här. Varje julafton samlas vi längst bak och jag tror att de är den enda traditionen jag aldrig vill släppa på när de kommer till julafton.
Och jag bar min pappa till hans allra sista vila med tunga steg längs den vackra gången i kyrkan.

Så ja. Här ryms så otroligt mycket.
Prästen sjöng O helga natt och jag kände tacksamhet för min dag och sig för det som varit på en och samma gång.

Vi åkte hem till vår granna gran.

Och alla paket.

Juno vilade och jag passade på att börja med mat och dukning.

Ganska så skirt och pastelligt tema.

Efter lite köksbestyr gjorde jag Belle sällskap i soffan.

Ett rum med så härligt ljus året om även dagar när solen inte visar sig ett endaste dugg.

Mys med älsklings Belle.

Hon med det allra största hjärtat jag vet om.

Det började skymma.

Och jag la den allra sista handen på maten.

Jag gjorde det enkelt för mig.

Några väl utvalda sorter och något för varje smak.

Vegetariskt julbord sedan några år tillbaka hemma hos oss bortsett från ägg, räkor och pyttelite fisk. Så fräscht och oerhört gott.

Dags att äta!

Vi fick alla varsin present från Carlos och jag läste upp innehållet. Skolböcker, vaccin, vinterplagg och nötcreme. Till familjer och barn som har det långt ifrån lika bra som vi.

Gottebordet var välfyllt!

Som sig bör. Själv skulle jag kunna hoppa direkt hit. Om man måste välja så att säga.

Och så kom tomten. Den väldigt generösa Libanesiska varianten. Älskar honom!

Klappar till stora och små.

De allra vackraste hade Isabelle gjort med naturfärgat papper och torkade apelsinskivor.
Och så var den här julen över och mellandagarna har tagit vid.
Jag känner mig så enormt tacksam och väldigt utvilad.
puss
Julia