Så var julen över för den här gången. Jag brukar göra lite olika år till år men håller inte hårt fast vid några traditioner när det kommer till pyntet.
Vi pyntar när vi känner för det och plockar undan julen när det känns rätt. Jag vet att somliga har ganska intensiva åsikter om detta hehe…! Inget jag själv känner engagerar mig direkt faktiskt men det kanske är så när jag i vuxen ålder skapat mig egna jultraditioner med min familj. Inga djupt rotade seder med andra ord. Vi firade inte jul hemma när jag var liten. Inget jag led av, fick ta del av mormors traditionella finska glittriga jul. Och nu går jag all in här hemma.
Förra året hängde julen kvar länge om jag minns rätt men i år tar jag undan den innan det nya året tar vid. Redo för en ren ny känsla helt klart.
Vi tar en liten titt på hur vår jul såg ut i år! Eller nej, strunt i det där med liten titt. Nu djupdyker vi ner i något som kan liknas ett halvt familjealbum allra minst. Jag ÄLSKAR att gå tillbaka i arkivet själv och julen frossar jag gärna i så att här kommer julen 2018 hemma hos oss!



Gottebordet gjordes i ordning dagen före julafton. Den håller till på vedspisen. Noell var ansvarig! Juno utsåg sig själv till förste provsmakerska. Bra jobb!
Jag fick ett så gulligt litet kakfat av Elle som hon gjort av gammalt porslin. Barnens strumpor hängdes upp.


Jag slog in paket. Halva dagen. Snälla snälla rara Julia kom nu ihåg att slå in paket vartefter nästa år…inte alla i ett svep för det är fasen ingen fest alls faktiskt.

Och så blev det julaftonsmorgon…
Julstrumporna länsades snabbt och jag hade fyllt de med lite pyssel och läsning.

Julaftonsfrukost.
Juno har en egen jultallrik som det står Juno på. Gulligt eller hur?

Juno den lilla smörälskaren. Som sin mor. Brynt Bregott är livet.

Carlos gjorde eld i spisen och Juno höll koll på paketen under granen.

Såhär såg förresten granen ut i år. Barnen klädde den alldeles själva. Kanske lite glitter nästa år? Om det får plats…






Sedan klädde vi på oss fint. Jag föll till slut för min vintagedröm till klänning. Alltså visst är den bedårande? Älskar den verkligen. Jag köpte den egentligen till Elle då äldre kläder oftast suuupersmå i storlek. Men den visade sig vara i min storlek ändå trots att lappen visar storlek 34 som rimligen borde ha funkat på Elle. Lyllos mig!

Sedan susade vi iväg till kyrkan.
En ny tradition är född. Tända ett juleljus hos pappa. Vi besöker alltid kyrkan på julafton. Det ger ett så härligt lugn och fin stämning. En stund av stillhet.

Efter julekyrkan åkte vi hem för att göra färdigt det sista med maten. På med förklädet och känslan av julaftonspirr i prick hela kroppen!

Bästa hjälpredan Belle med i köket! Att skala potatis till gratängen och duka fram hjärtformad ost är roliga grejor närman är 6-år gammal.

Systrar!

Vi passade på att öppna paketen under granen när bröd gräddades och potatisgratängen stod i ugnen. Alla nöjda och glada med sin utdelning.



Och så dukade vi. Jag kom häromveckan på att jag har ju ingen duk till vårt nya runda matbord!! Lyckades knipa åt mig en riktig vacker duk hos Bästa Binge som tur var.








Med kurrande magar högg vi in på julbordet! Barnen hade önskat vegoskinka från Persons och vit chokladpannacotta. Själv gick jag loss på ugnsrostad brysselkål, sötpotatis och rotselleri. Och mitt nybakade bröd såklart.

När det börjat skymma kom den Libanesiska tomten med de allra sista önskeklapparna och sedan tog vi oss för av gottebordet, bytte om till pyjamasar och myste i soffan kvällen lång.
Fina älskade familj alltså. Så tacksam att få dela mitt liv med dessa människor.
Sådärja, nu kan vi vinka hejdå till julen för den här gången.
puss
Julia