Min mammakropp!

Alltså prisa gudarna för Mammamage! Efter mitt andra barn började jag springa som vanligt, med.både urinläckage och sabbad höft som resultstat. Jag kunde lösa det genom kiropraktor och appen. trodde jag var bra. Nu efter tredje barnet , född 30 jan 17 , så kände jag att jag villr bygga upp kroppen, se pm det var någon skillnad. Jag ger dig dock ett innerligt tips- leta upp en mammagrupp med en pt som kör träning efter Mammamage! Att göra det enligt appen är bra men det är så mkt lättare när någon kan känna o se irl. Jag känner en sån stor skillnad! Är stark innifrån på riktigt och märker vilken avlastning en bra core ger för mammalivet. Nu springer jag som vanligt fast utan läckor o smärta. Hoppas du hittar något som funkar för dig! Älskar din blogg – fin, sann och verklig ❤

Word!!! Jag tycker iaf att du verkar vara en toppen förebild, vem vill inte vara sitt bästa jag??? Mår man bra så orkar man mer, och kan vara en bättre mamma ! Gudarna ska veta att lite nagellack en måndag kan göra susen för humöret Tre barn här, så jag kan verkligen förstå att dina stunder blir få men ack så viktiga!! Kram Maria

Har haft liknande problem som du efter nummer tre, ont i ena höften.. Blev så depp o trodde aldrig mer att jag skulle kunna jogga.. Beställde i alla fall tid hos vårdcentralens sjukgymnast och det gav strålande resultat.. Fick bara tre övningar som jag gjorde varje dag, väldigt enkla utan redskap. Ett litet tips bara

Åh vad jag lider med dig. Jag fick trean 2013 och jag har inte hittat tillbaka än. Min mage står rätt ut, ser ut som jag är gravid. Jag döljer så mycket jag kan med stora kläder och känner mig inte alls bekväm. För mig är det promenader och cykling som gäller, men vad gäller vikten händer det ändå inget. Det sätter sig mycket i huvudet till slut, kanske din blogg med kloka läsare kan tipsa varandra. Jag har problem med bäckenet men läcker inte “tillräckligt” enligt läkarna för att kunna få hjälp. Provat mammas mage även jag, men för mig finns tyvärr ingen endaste liten muskel som hjälper mig. Åh vad jag önskar att ingen annan ska behöva drabbas, att få barn ska ju vara det absolut härligaste!

Hej Julia, så bra skrivet och rakt! Alla vill vi ju må och känna oss bra, trivas i oss själva osv. De är ju grymt att vara en förebild åt sina barn där man visar att man tar hand om sin kropp sunt, men även njuter av livets goda smaker. Jag undrar hur folk som ger pikar kring detta ämnet…hur bra föredömen är de själva? Och spelciellt när dem pikar eller klankar ner på andra. Vad är det för någon slags förebild? Om vi ska prata om sånt. Men nog om de.. hoppas på att folk lär sig en vacker dag.
Själv längtar lite varje dag åt att kika in här och se nån/några bilder eller ett mysigt blogginlägg som inspirerar mig och ger mig små funderingar kring saker och ting.
Tack! Kramar Michaela. Må gott:)

Hej Julia
Haft liknande problem som du. Min räddning har varit en bra Osteopat som specialiserad på bäcken. Gillar inte naprapater. Efter två ggr så var jag så mkt bättre jag kunde börja jogga igen. Var väldigt sned efter burit barn på höften i många år. Påverkade både lårets utsida och knät att jag var sned inkroppen. Bytte även skor till ett par asics cayano. Kommer aldrig mer byta skor:-)

Kul att läsa din blogg, min minsta son blev 7 månader i tisdags så rätt lika som Juno. Sen att försöka få in träning och bra mat i vardagen tycker jag bara är bra för barnen att de är uppväxta med det. Hade själv önskat att jag varit uppväxt i min familj med att träning är bra för hälsan, tur jag hittade min sambo som fått mig till att börja träna! För att orka med livet som småbarnsmamma så är träningen nödvändig för mig iaf, behöver inte vara så “hård träning” men att få komma ut en sväng och röra på sig gör mig så mycket piggare. Önskade att alla förstod att lite lagom träning och bra mat gör livet så mycket roligare för jag blir då 100 gånger piggare av det. Känner direkt då jag fuskat med träning och ätit lite för mycket skräp att kroppen inte mår bra av det. Hejja dig, hoppas du får till löpningen igen. Själv föredrar jag Pw med lite inslag av intervaller, springa upp för alla backar osv. kram

Jag har “bara” fött ett barn men även 7 år efter den graviditeten och förlossningen så har jag fortsatta problem pga den fruktansvärda foglossning som jag drabbades av under graviditeten. Direkt efter förlossningen så släppte smärtan i bäckenet som hade begränsat min rörelseförmåga sedan graviditetsvecka 18 – jag kunde inte gå i trappor, kunde inte böja mig för att ta på strumporna själv, tvingades vara sjukskriven och kände mig som fånge i mitt eget hem. När “alla andra” pysslade med babyrum, köpte fina bebiskläder för att förbereda inför kommande bebisen så satt jag bara och grät och började sömnlösa nätter redan så tidigt pga smärta. Men när bebisen var någon vecka kom smärtan tillbaka och jag kunde återigen knappt gå pga smärtorna och för att det “tog emot” liksom att röra benen som man ska rent fysiologiskt. Jag trippade som en geisha med små, korta steg.. Efter lång kamp med måendet och några år att försöka få ihop och komma ikapp livet på något sätt ( sömnen – jag sov inte en hel natt från graviditetsvecka 17-18 till min dotter var 2 år, bebis med kolik, blev helt plötsligt ensamstående mamma, arbetade heltid, skolade in på förskola, och hade smärtor som ibland var outhärdliga) så gick jag till kiropraktor. Och vad jag ångrade att jag inte gjort det tidigare! Efter behandling med någon veckas mellanrum i ca 6 månader så sprang jag Vårruset. Det var euforiskt att ens kunna röra sig så – jag hade tappat hoppet för längesedan! Då var “bebisen” nästan 3 år. Med tiden och stigande ålder så har problemen dock blivit mer påtagliga igen, trots regelbunden kiropraktik, men yoga har blivit min räddning! Just nu kombinerar jag yoga på klass 1 dag i veckan och försöker yoga 5 dagar per vecka hemma. Känner mig smidigare och starkare i kroppen även om det fortfarande är problem med bäcken och höfter. Jag måste lyssna på kroppen och har en längre startsträcka för de yogapositioner som kräver mer styrka eller hur man ska uttrycka det. Men det är OK. Jag har efter så här många år iaf landat i att jag kommer ha ont, det går inte att löpträna och promenader på asfalt fungerar inte i längden. Men det jag kan/klarar att göra räcker! Jag duger liksom, även om jag inte ser ut som kändisar i tidningen eller sociala medier, inte kan göra de yogaövningar som är “supercooola” och som dominerar sociala medier, Jag äter hälsosamt och motionerar i den utsträckning jag kan. Och jag har precis som du ingen strävan efter att helt utesluta det jag gillar att äta (var det någon som sa fika?) – god mat på helgen och en mysig söndagsfrukost med surdegsbröd och god ost och marmelad är min guldkant! Tror det gäller att hitta balansen och att vara snäll mot sig själv och börja där man är liksom. Med för höga mål i relation till vad kroppen klarar så blir iaf jag mest besviken på mig själv.. Och det är ju tråkigt 🙂 Det är så fantastiskt fint av dig, Julia, att du delar med dig av dina tankar och känslor på ett sådant här öppet sätt på bloggen. Du är verkligen en inspiratör – även om det kanske inte kändes så när du skrev just detta. Heja dig för att du är den du är!

Kan förresten rekommendera boken Projekt perfekt : Om utseendekultur och kroppsuppfattning av Ann Frisén, Kristina Holmqvist Gattario, Carolina Lunde om någon är intresserad av forskning kring kroppsuppfattning. För mig var det värdefullt att ta del av och reflektera kring vad de kommit fram till och hur jag själv påverkas i större utsträckning än vad jag trodde av normer och värderingar kring kropp och utseende.

Håller helt med dig att allt hänger ihop och att man måste få känna sig nöjd med sin kropp utan att man blir skammad!! Det handlar ju om att känna sig stark, att orka och att hålla sig frisk…!! Inte att platsa i storlek 0..
Jag löptränar och har fått mycket hjälp både med min magdelning och med min dåliga hållning (vilka hänger ihop..) på totalkropp nere vid Liljeholmskajen. Jag kan varmt rekommendera dem och då särskilt Maren som är Mamma-mage utbildad! http://www.totalkropp.se/ Ring henne! Jag önskar jag hade gjort det mycket tidigare! Har fått så mycket aha-kunskaper/upplevelser och för första gången sedan 3:an föddes för fyra ¨år sedan har jag sett resultat på magen och min delning som gått från 2,5 fingerbredd till 1 fingerbredd..