Meny
Okategoriserade

En dag för ett år sedan…

Dagen började tidigt. Juno som vanligtvis sover sådär lagom länge om mornarna vaknade redan 4.30. Med ett leende på läpparna. Jag smälter alltså. Så vi tassade upp och gjorde morgon. Hann ju vika undan hela stora tvättberget innan det var dags att amma och vila en stund innan resten av familjen vaknade.

Jag har så många tankar som snurrar i mitt huvud just nu och även om pappa inte fått något besked från läkaren ännu så har ju jag mina aningar om vad glömskan och det stundtals förvirrade tillståndet beror på. Och det gör oändligt ont i hjärtat. Min fina pappa. Alltid lika stilig och fräsch. Den mest generösa jag vet om. Och som aldrig vill släppa oron för mig trots att jag alltid berättar att jag är lycklig och har det bra. En förälders oro antar jag…

Annars förutom en mycket tidig morgon så har jag dra på trissor klippt mig. Bara topparna och det är sååå skönt att bli av med blekta slitna då jag sparar ut min naturliga hårfärg just nu. Noell och Elle blev sommarlovsfina också.

Idag fick kameran vila sig så här kommer en bild tagen för ungefär ett år sedan. Men passar perfekt idag för jag har kokat rabarbersaft. Så himla gott! Hemkokt saft är ju verkligen något speciellt tycker jag. Så ren och härlig smak på något vis.

Kan lägga ut det superenkla receptet som jag använder om ni vill?

Ha nu en fin lördagkväll så hörs vi snart igen.

Tack för omtanken den värmer.

puss

Julia

 

 

 

 

0

No Comments

  • Pamela Weissman
    juni 3, 2017 at 8:40 e m

    Jatack Julia, det skulle vara fint med receptet! Så vackert med äppelträdet vitt av oändligt mycket blommor, och på marken blad som snö. Så härlig tid vi har just nu och framför oss.

    Reply
  • Camilla
    juni 3, 2017 at 9:05 e m

    Så trist å høre om din pappa..❤ min svigermor er dement og bor på sykehjem nå . Hun har det bra der, hun kjenner oss igjen men vet ikke hvem vi er.. Veldig rart å tenke på hvordan de tenker . Elsker bloggen din og din stil. Klem fra Norge

    Reply
    • Julia
      juni 4, 2017 at 7:59 f m

      Det verkar så tungt, som att de inte finns kvar längre, bara kroppen 🙁 KRAM

      Reply
  • Åsa
    juni 3, 2017 at 10:10 e m

    Stor varm kram till dig och din fina lilla pappa!
    Åsa i Jönköping

    Reply
  • Jessica
    juni 4, 2017 at 7:00 f m

    JA! Recept fack hjärtat! Puss!

    Reply
  • Marie
    juni 4, 2017 at 11:08 f m

    Stor varm kram till dej! Tycker så mycket om din fina blogg.
    Du verkar vara en så fin person på alla sätt och vis.
    Gärna recept tack!
    Kram <3

    Reply
  • Emma Olausson
    juni 4, 2017 at 5:29 e m

    Vad fint att få läsa om din pappa, den bästa pappan förstår jag. Man undrar alltid, varför kan vi inte få vara friska & alla lätta i hjärtat? Även om sjukdomstider kan föra oss närmre de vi älskar & vara de viktigaste perioderna i våra liv när vi finns där oavsett allt. Mysigt att läsa om guldstund på morgonen med lilla Juno, inspiration & sockersöt sommarsaft. Kram!❤️

    Reply
  • Jessica E
    juni 5, 2017 at 10:58 f m

    Kram till dig och din familj!! Det är tufft när föräldrar och mor/farföräldrar som alltid varit dem som orkat och varit tryggheten själva blir sjuka och behöver stöd 🙁 Min mormor och min gammelmormor blev dementa men jag tyckte ändå man fick fin kontakt med dem även om de inte kunde säga vem man var. De förstod att vi hörde ihop på ändå. Man kan ju ofta prata om äldre tider för den perioden i livet är ofta glasklar för dem så det passade jag på att göra.

    Just nu har jag en morfar som bara blir sämre och sämre och det känns tufft att se honom magra och bli tröttare.

    KRAMAR

    Reply

Leave a Reply