Meny
Okategoriserade

Livet just nu

Jag ville skona er från min sorg men den verkar inte ha någon ände så lika bra att ni vet hur jag mår just nu.

I söndags fick min lilla pappa en stor hjärnblödning. Så jag har spenderat dagarna på SÖS med allt vad det innebär. Ni som vet ni vet. Ni som inte vet kan tacka er lyckliga stjärna för det. Önskar ingen i hela världen det här.

Idag när jag klappat pappa på kinden och sagt hejdå så tog jag Juno i famnen och gick. Passade i vanlig ordning på att säga till personalen att jag avviker en stund och att han blir själv. Min största största rädsla är ju att ska trilla ur sängen. SÅ rädd för det.

Väl hemma så ringde jag för att kolla av läget. Allt ok med pappa under omständigheterna. Ringer en andra gång en stund senare. Pappa har trillat ur sängen.

Jag finner inga ord. Är så sjukt besviken, ledsen och förtvivlad.

Tanken var att jag ska pausa lite imorgon ( ett mysigt event inne i stan som jag och en väninna ska gå på ) men just nu känns det som att det inte kan gå en endaste dag utan att jag åker till pappa.

Vet inte hur man tar sig genom en sån här sak alls faktiskt. På ett sätt tungt att ha ett spädbarn med sig samtidigt som det blir en tröst och jag måste hålla ett visst lugn hela tiden.

Ta hand om er.

Julia

0

No Comments

  • inger
    oktober 20, 2017 at 7:00 e m

    Men stackars finaste lilla Julia. Såå hemskt det måste kännas. Anar att din pappa kanske inte är så gammal. Du själv är ju så
    ung. Men vad är det för sjukvård
    Ramla ur sängen. Det finns väl skydd att sätta på. Hoppas det går bra. Du borde ha lite hjälp med bebis. Kanske inte så lätt..kraaaam Inger

    Reply
    • Julia
      oktober 20, 2017 at 7:24 e m

      Jo pappa är ganska gammal faktiskt. Ja det är helt fruktansvärt hur man kan prioritera på det viset. Stackars patienter, anhöriga och de som inte kan sköta sitt jobb på bästa vis pga resurser.

      Reply
  • Pia
    oktober 20, 2017 at 7:09 e m

    Ønsker din pappa og dig alt bra kæreste Julia. Stort kram!

    Reply
    • Julia
      oktober 20, 2017 at 7:22 e m

      Tack snälla du. kram

      Reply
  • Jenny
    oktober 20, 2017 at 7:12 e m

    JAG vet. Hu alltså. Det finns inga ord, men kände bara att jag inte kunde låta bli att skriva ändå. Vet känslan. Och maktlösheten. Och… sorgen. Från en dotter till en annan – kram!

    Reply
    • Julia
      oktober 20, 2017 at 7:22 e m

      Vedevärdigt fattar inte hur jag ska komma över det här. Någonsin. STOR kram till dig.

      Reply
  • Iaa
    oktober 20, 2017 at 7:30 e m

    Har varit med om samma sak. Min far fick en stroke hemma hos oss vid lucia för 4,5 år sen. Vår son var 8 månader då… Det var fruktansvärt. Ambulansen kom fort vilket troligen blev räddningen, Jag sov inte. Jag åt inte. Ringde pappas chef och kollegor. Åkte fram o tillbaka till sjukhuset. Min syster sov i en fåtölj bredvid pappa. Madrasser på golvet och grindar på sängen för att förhindra fallen… han fick permission över jul och vi kämpade oss igenom varje dag! Det var hemskt. Vi vandrade mellan liv o död! Röngenplåtar skickades till Sydney för utlåtande och man talade om iltransport till Lund! Vi kämpade. Blott en dag ett ögonblick i sänder. Pappa är tillbaka. Han har men, men han lever och klarar sig bra! Min berättelse är kanske ingen tröst men jag vet verkligen hur ni har det!
    All styrka till Er!

    Reply
    • Julia
      oktober 20, 2017 at 7:35 e m

      Åh herregud alltså. Stackars stackars er. Jo, det är en tröst. Juno är 8 månader. Jag äter endast pga att jag ammar. Så jag vet att du förstår hur jag har det och det är en tröst i sig. Så skönt att din pappa har det bra. KRAM

      Reply
  • Alexandra
    oktober 20, 2017 at 7:37 e m

    Hej! Brukar inte kommentera i vanliga fall, även om jag följer din underbara blogg dagligen. Du är verkligen en inspirationskälla för mig! Hoppas så att allt blir bra för din pappa och dig! Så bra det kan bli i denna tuffa situation! Ta hand om dig! Kramar

    Reply
  • Åsa
    oktober 20, 2017 at 7:45 e m

    kramar till dig

    Reply
  • Hanna
    oktober 20, 2017 at 7:46 e m

    Hej!
    Så tråkigt att höra, jag blir upprörd och ledsen!
    Tyvärr är detta vardagsmat för oss som jobbar i vården. 8% av utbildade sjuksköterskor jobbar inte som sjuksköterskor enl Vårdförbundet. Finns säkert många anledningar, men en är att man inte har förutsättningar att jobba med det man läst – OMVÅRDNAD!
    Så bra att du bloggar om detta.
    All kärlek till dig o din pappa. /Hanna

    Reply
    • Julia
      oktober 21, 2017 at 9:51 f m

      Jag förstår det. Jag beundrar den personal med hjärtat på rätt plats som är där. ALLA medborgare borde ta sig en titt in i sjukvårdens värld. Alla. Själv har jag jobbat på sjukhem som ung men de är ändå ngt helt annat när det drabbar ens nära anhöriga. KRAM

      Reply
  • Linda
    oktober 20, 2017 at 7:47 e m

    Åh jag blir så ledsen för er och din pappas skull!

    Barnen är en stor tröst när det händer jobbiga saker i livet. Umgås och prata är det bästa, det har hjälp i vår familj i alla fall.

    Reply
  • Helena
    oktober 20, 2017 at 7:54 e m

    ❤️❤️❤️

    Reply
  • Aggie
    oktober 20, 2017 at 7:59 e m

    Huh, fy det är inte lätt! Grindar kan ibland göra att fallet blir högre, då personen klättrar över… finns därimot rörelselarm-men då måste personalen va där så fort det går… man kan ha mjukt brevid sängen, men kan personen gå själv kan ju denna ramla på madrassen. Det är en otroligt svår avägning det där, huha! hoppas, hoppas att han tar sig igenom det hela!

    Du kommer aldrig ångra att du åker till din pappa, vännerna finns kvar när du känner att du har tiden och orken igen

    Ta hand om dig själv! ✨✨✨

    Massa styrkekramar!

    Reply
  • Sofie
    oktober 20, 2017 at 8:04 e m

    Förfärligt, jag lider med dig. Har själv vakat över svärmor som fick en stor hjärnblödning för snart två år sedan. Efter flera dygns vakande bestämde vi oss till slut för att ta en paus och åka hem och just då, den natten somnade hon in.
    Och min pappa sedan; gick bort när jag låg på BB med vår son. Kaoset. Det ÄR fruktansvärt svårt när det händer ens föräldrar något allvarligt, och jag kan knappt tänka mig känslan när vården inte tar sitt ansvar. All styrka till dig! Jag förstår din maktlöshet

    Reply
    • Julia
      oktober 21, 2017 at 8:15 f m

      Åh herregud alltså vilken sorg du gått igenom. Stor kram!!

      Reply
  • Anna
    oktober 20, 2017 at 8:09 e m

    Jag är så ledsen för din pappa och er familjs skull. Man blir så besviken på livet och förtvivlad! Jag spenderade så mkt tid jag kunde med min pappa hans sista tid i livet, jag var mammaledig med vår 8månaders tjej och att ha henne med vart som en tröst i allt elände! Annars kändes det som man mest gick som i en dimma, avdomnad.. Kram

    Reply
  • Anna
    oktober 20, 2017 at 8:10 e m

    Å, så ledsamt! Liknande scenario som med min farmor, som också lyckades ramla trots att det inte borde ha kunnat ske. Förstår verkligen känslan. Stor kram!

    Reply
  • Susanne
    oktober 20, 2017 at 8:21 e m

    Bfklagar att ni behöver gå igenom det här. Vet att det är tufft utifrån egen erfarenhet.

    Jag har tidigare jobbat med äldre och vill fråga om du vet vad de gjort för att han inte ska falla? Har han grindar? Sänker de ner sängen maximalt? Madrasser på golvet. Om han är väldigt orolig kanske de behöver mer tillsyn?

    Kraftkramar från mig!

    Reply
    • Julia
      oktober 21, 2017 at 8:14 f m

      Han har grindar som är vadderade ingenting annat och sängen är i vanlig höjd = högt fall. Jag tar upp detta idag ( igen ) för at dekan inte var meningen att jag ska oroa mig över det också hela tiden. Det räcker med allt det andra. Böjar bli arg nu faktiskt. KRAM

      Reply
  • Heidi
    oktober 20, 2017 at 8:23 e m

    ❤️

    Reply
  • A
    oktober 20, 2017 at 8:39 e m

    Har läst din blogg i flera år men aldrig tidigare skrivit en kommentar, men nu kan jag inte vara utan att skriva. Jag blev så ledsen för er skull då jag läste detta inlägg. Så ledsen att det måste finnas sådan orättvisa. Kan inte förstå hur det är möjligt att man ska behöva vara orolig för att en patient som redan är på sjukhus ska skadas ännu mer. Jag bor själv i Finland och känner inte till hurdana system ni har i Sverige, men det du skriver låter ju bara för hemskt. Många många kramar till dig o din fina familj från en trogen läsare <3

    Reply
  • Jessica
    oktober 20, 2017 at 8:42 e m

    ❤️ All kärlek och styrka till dig. Kommenterar aldrig annars, men kände att jag ville nu.

    Reply
  • Anna
    oktober 20, 2017 at 9:06 e m

    Skickar varma kramar!!❤️

    Reply
  • Jessika
    oktober 20, 2017 at 9:10 e m

    Åh! Stor kram! ❤

    Reply
  • Åsa
    oktober 20, 2017 at 9:17 e m

    Fina Julia! Än en gång den varmaste kramen till dig och dina nära ❤️
    Åsa i Jönköping

    Reply
  • Inger
    oktober 20, 2017 at 9:38 e m

    Varme tanker fra meg i Norge <3 Jeg er en av de som vet hvordan du har det!

    Reply
  • Christin
    oktober 20, 2017 at 9:45 e m

    Styrkekramar <3

    Reply
  • Helena
    oktober 20, 2017 at 10:06 e m

    Lider med dej❤ Vet hur det är, min pappa fick en stor hjärtinfarkt när han var lite över 70. Tyvärr blev det många komplikationer så han var nedsövd länge och låg på intensiven en hel månad. Tyvärr tog hans njurar stryk och han fick börja gå på dialys 3 gånger/vecka. Min pappa var ingen lång och kraftig man, men han vägde bara 47 kg när det var som värst. Min mamma skötte om honom hemma i tre år, men det var många, många sjukhus vistelser och två gånger låg han på kommunens långvård pch det var det värsta vi varit med om. Båda gångerna fick han lunginflammation där och en gång meddelade de inte när han hade förts till sjukhuset utan då min mamma kom dit hittade hon honom inte på sitt rum utan gick och letade och frågade av en sjuksköterska som också letade. När alla letat 15 minuter stötte de på en sjukskötare som sade att han förts till sjukhuset. Når vi kom till sjukhuset sa min pappa att det sista han hade sagt till personalen på långvården var att de skulle ringa min mamma eftersom han inte hade sin mobil med sig. Jag ringde och klagade till kommunen, tror inte att jag är så populär hos löverläkare där Fast vi hade många härliga läkare och vårdare på sjukhuset. Helt underbara människor med hjärtat på rätt ställe❤ Försök att orka och ta hand om dej och vet du ibland måste du kanske ta en paus och göra något annat , bara så att du får vila upp lite och fylla på med lite positiv energi. Jag hoppas att allt blir så bra som möjligt för din pappa och att han får den vård han har rätt till. Tänker på dej❤ Kram

    Reply
  • Anna
    oktober 20, 2017 at 10:11 e m

    Julia, jag blir så ledsen för din och din familjs skull. Jag förstår din känsla av att inte räcka till. Min mamma var döende i cancer när mina döttrar var 1 och 3 och sonen låg i magen. Det var svårt att räcka till. Men var snäll mot dig själv. Du kan bara göra ditt bästa och det är gott nog. Även om du nu känner dig splittrad så känner både dina barn och din pappa all din kärlek. Det är jag övertygad om. Önskar dig allt väl ! Anna

    Reply
  • Sofia
    oktober 20, 2017 at 10:49 e m

    Tänker på dig, Julia!

    Reply
  • Åsa
    oktober 21, 2017 at 1:38 f m

    Skickar över en massa kramar! ❤️❤️❤️

    Reply
  • Malin
    oktober 21, 2017 at 5:43 f m

    Kraft och styrka till dig❤️

    Reply
  • Annika
    oktober 21, 2017 at 9:14 f m

    Jag vet vad du går igenom.min mamma blev sjuk när jag nyss fött mitt andra barn. Flera Epilepsianfall och en hjärtklaffsoperation.När lilleman fyllt ett fick hon cancer och dog inom 10 veckor.under den tiden var det otaliga läkarbesök.sjukhusvistelse och palliativ vård i hemmet.jag och min pappa hjälptes åt att sköta henne…jag,med en ettåring en fyraåring man och hem….att man ens överlevde…men man gör det.man finner styrkan i det lilla.i barnen.i en god kopp kaffe.i vänners omtanke. Tillåt dej ta emot hjälpen där den bjuds.stor som liten.andas,ät,försök att sova.
    Stor KRAM till dej och mitt i allt det mörka,ha med dej att det blir bättre,livet kommer gå vidare och bli ljust igen.Kärleken från din pappa för att du gör detta för honom kommer du ha med dej hela livet

    Reply
    • Julia
      oktober 21, 2017 at 9:48 f m

      Herregud så tungt. Kram och tack för att du delar med dig.

      Reply
  • T
    oktober 21, 2017 at 9:22 f m

    Tyvärr är det så det ser ut i Sverige 2017.
    Skyll inte på personalen bara, det är våra politikers fel och blir det inga förändringar så är detta bara början på Sveriges fall. Allt har ett pris och politikerna har gjort val som vi får betala dyrt för.

    Reply
    • Hanna
      oktober 21, 2017 at 3:21 e m

      Tyvärr är ju detta vardag för oss som jobbar inom vården. Enl Vårdförbundet är det 8% av de utbildade sjuksköterskorna som valt att lämna vården. Det finns naturligtvis många orsaker till det, men en anledning är att man inte kan ägna sig åt det man är utbildad till – att vårda, omvårdnad och inget annant är huvudämnet i en sjuksköterskeutbildning.
      Så bra att du bloggar om detta!
      All kärlek till dig fina Julia och din pappa. Kram Hanna

      Reply
  • Marie
    oktober 21, 2017 at 10:16 f m

    Tröstekramar <3

    Reply
  • Emmy
    oktober 21, 2017 at 10:26 f m

    Så ledsamt att läsa vad ni går igenom. Tyvärr kan jag relatera till din situation. Med första barnet blev den mysiga mammaledigheten ett utmatttande år där min mamma fick cancer och sedan dog två veckor innan den lilla skulle börja på dagis. Livet var som ett töcken. Andra bebisen, ja då trillar pappa ihop och dör i en stroke. Jag stog återigen med en bebis i famnen och famlade mig fram i en mardröm. jag vet inte hur jag tog mig igenom allt men det gick. Några år senare står jag med båda fötterna på jorden, kanske inte starkare men iallafall klokare och med mer ödmjukhet inför livets ovisshet. Ta hand om varandra!

    Reply
  • Maria
    oktober 21, 2017 at 11:01 f m

    Min mamma är döende i hjärntumör så jag har också suttit på sjukhuset dagligen den här veckan. Det är så konstigt att det inte är någon i mormor-generationen, utan min mamma! Vi har insett under året som gått med operation, strålning, cellgift, biverkningar och komplikationer att hon inte kommer att överleva, så vi har haft tid att försöka förbereda oss, men nu när slutet verkligen är nära känns det ändå helt overkligt och så otroligt sorgligt. Jättejobbigt för barnen också att mista världens bästa mormor.
    Önskar dig och din pappa och hela er familj allt gott <3 Och tack att du berättade. Bördor som delas blir lättare att bära.

    Reply
    • Julia
      oktober 24, 2017 at 9:57 f m

      All all styrka till dig. KRAM

      Reply
  • Anna
    oktober 21, 2017 at 2:25 e m

    Varma tankar och kramar till dig❤️

    Reply
  • Carolina
    oktober 21, 2017 at 3:10 e m

    Kram! ❤️

    Reply
  • Hanna
    oktober 21, 2017 at 3:23 e m

    Hej!
    Nu blev det fel Julia. Trodde jag inte jag fick in mitt “inlägg” i går. En upprepning kom precis – du behöver ju inte publicera det igen!
    Ursäkta!!! /Hanna

    Reply
  • Ulla
    oktober 21, 2017 at 5:13 e m

    Ååå stackare har haft hjälplösa anhöriga på sjukhus jag var så orolig.
    Förstår kanske lite hur du känner.
    Pappa måste känna sig trygg eftersom du bryr dig så mycket.
    Tänker på dig Julia
    Många kramar.

    Reply
  • Caroline
    oktober 21, 2017 at 7:20 e m

    Låter som en jobbig situation. Har varit i liknande med både min mamma och min pappa.
    Måste bara be dig att inte skylla på personalen, de sliter så och mår såklart själva dåligt över att inte hinna med.

    Kram

    Reply
  • Gabriella
    oktober 21, 2017 at 8:34 e m

    Kärlek och styrka, vet hur det är att befinna sig på sjukhus med nära anhörig. Hoppas det ordnar sig och att du kan få känna lugn över att din pappa får god omvårdnad.
    Kram

    Reply
  • Lena
    oktober 22, 2017 at 10:27 f m

    Åh! Vad jobbigt för er! Hoppas din pappa blir bättre. Känner igen känslan av att ha liten bebis och ta hand om och vara med en sjuk anhörig. Min mamma hade cancer och var jättesjuk när min dotter var bebis (och min son var fyra). Och vi var mycket hos henne på sjukhuset. Men det var också en tröst att ha henne med mig Håller tummarna för att det blir bättre med din pappa. Kram Lena

    Reply
  • Anna
    oktober 22, 2017 at 11:14 f m

    Stor varm kram till dig och din familj!
    Kram Anna

    Reply
  • Ulrika
    oktober 23, 2017 at 12:56 e m

    All styrka och värme till dig och din familj

    Kram från Ulrika

    Reply
  • Rebecca
    oktober 23, 2017 at 2:03 e m

    Ta hand om dig❤️

    Reply
  • Helena
    oktober 23, 2017 at 7:14 e m

    <3

    Reply
  • Anonym
    oktober 23, 2017 at 8:19 e m

    Kram, skickar dig all kärlek

    Reply
  • Lisa
    oktober 24, 2017 at 6:39 f m

    Hej!
    Åh! Julia! Tänker på dig! Stor kram❤

    Reply
  • Karin
    oktober 24, 2017 at 11:31 e m

    Julia, din blogg har skänkt mig lugn och tröst när livet stormat. Du sprider så mycket värme. Önskar att jag kan ge dig lite av det tillbaka. Ta hand om er!

    Reply
  • Johanna
    oktober 27, 2017 at 8:52 f m

    Hej!
    Åh vad tråkigt! Skickar värme och kärlek! Tänker på dig och din familj. Kram

    Reply

Leave a Reply