Ärligt talat, det kan inte bara vara jag? Som kan bli typ gråtarg när det känns för rörigt och smutsigt hemma? Sådär kaosigt att jag tänker att det här ror jag aaaaaldrig i land. Den känslan.
Vi har hundrafemtiofyra projekt som pågår parallellt just nu. Ytterst självvalda. Både jag och Carlos är tidsoptimister av rang och själv tror jag mig hinna driva företag på minst heltid, vara mamma till fyra barn varav ett har diabetes, vältra mig i egenodlade blommor sommaren lång och erbjuda barnen hembakat och solmogna jordgubbar från midsommar fram till höst, träna regelbundet, vara en härlig fru och ha ett hem som är tippelitopp.
Pjuuuuh det går ju inte. Men jag vill. Och jag kan leva med alla projekt men fasen inte oordningen hemma jag orkar inte det. Så det ni ser i bild är en av de sakerna som ska ge mig sinnesro här hemma. Junos blivande garderob. Tills nu har hennes kläder ovärdigt knölats ner i en i och för sig fin byrå men alldeles för liten och på helt fel plats. Vi bor redan trångt som det är. Ska bli skönt att få ut den.
Fortsättning följer på garderobsbestyren. Och på torsdag när Juno börjar sitt Påsklov är det frid och fröjd här hemma. Golven är skurade, tvätthögarna undangjorda, Junos garderoben redo för det allra mysigaste som finns nämligen att bli fylld med små prydliga travar av flickkläder, påskskålen fylld med marsipan och choklad i mängder.
Ja så ska det bli. Jag vill fira Påsken i frid och fröjd. Utan den här känslan av att allt en enda stor röra. Jag fungerar riktigt illa i stök faktiskt. Men nu, en tur till sjukhuset med Elle och därefter lite ärenden. Nya tag hemma till kvällen.
Njut dagen finisar!
puss
Julia
