Här sitter jag och surar efter misslyckad löptur…bläh…
Mina bästa skor. De har burit mig många många mil.
Skräp alltså. Blir så irriterad på min kropp som inte kan springa ordentligt. Det är något knas med ena benet. Nedanför höften, bäckenet och nedför låret.
Jag tror att det är en kombo av att dels ha burit och fött fyra barn och så har jag gjort en otroligt onödig grej dagligen sedan Juno föddes. Jag liksom hoppar ner och ut från vår sovalkov ( brukar amma därinne för det är så mysigt) med ena benet först och Juno i famnen. Världens belastning ju och alltid med samma ben först och det är givetvis den jag har ont i.
Kan liksom inte tänka mig ett liv utan ett par tre joggturer i veckan men just nu tror jag inte att det funkar snyft.
Nu har jag i alla fall laddat ner en app som heter Mammamage. Så börjar jag i den änden och försöker promenera trots att jag tycker att det är sjukt trist och tusen gånger hellre springer.
Jag vet att det är aningens tudelat att skriva om träning, kost och mammakropp men eftersom det här är min blogg och jag är intresserad av det och har en mammakropp så blir det sådana inlägg då och då.
Och om det uppfattas hetsigt eller att jag skulle vara en dålig förebild för mina barn som någon antydde häromveckan så snälla behåll det för dig själv. Alla åsikter måste inte vädras. Eller? Jag tror att de flesta mammor försöker vara goda förebilder för sina barn. Inklusive jag. Att skamma föräldrar är bara botten av botten. Var och en gör sitt bästa får man ju ändå utgå från anser jag.
Och vi mammor med små bebisar är ganska sköra som det är. Behövs definitivt inga trista kommentarer eller antydningar som rör till livet ytterligare. Bra! Då var det avklarat. Jag har ju världens smartaste och snällaste bloggläsare det vet jag. Men ibland kommer det lite mindre trevliga kommentar som är rent av otrevliga eller har en underton som inte är hjärtlig. Och de vill jag slippa hädanefter.
För mig är det viktigt att ha bra kondition, vara lagom stark, äta fräscht till vardags och ja jag vill gärna rymmas i min garderob också. För mig är det viktigt. Det ytliga och det inre. I balans. Hembakade kanelbullar en söndagseftermiddag, gräddig pastasås en tisdag, en köpt bar till mellis i farten när jag har brådis, lördagsgodis, en hemgjord granola till frulle. Ja ni förstår. Det ena utesluter inte det andra.
Och jag anser att jag är en bra förebild ( dock ej fulländad men vem är det? ) för mina barn som tar hand om mig själv inifrån och ut så gott jag kan. För det ska gudarna veta att tiden för mig själv är knapp med fyra barn. Men man hittar sina sätt för det också.
Jag är snart i mål med vikten ( 3-4 kg kvar ) och så hoppas jag innerligt att jag kan jogga snart igen. Motion är lycka för mig. Och bonusen blir bra kondis och en liiite tightare kropp men visst, fyra graviditeter och snart 36 år i livet har satt sina spår in och utvändigt. Det är ok.
Graviditetskilona tog jag tag i i påskas och här snackar vi inget viktras direkt utan en alldeles sund viktnedgång med minus ett kilo ungefär på vågen per månad. Så sex kilo ner på ett halvt år. Jag helammar ju och måste få i mig ordentligt.
Inga konstigheter egentligen. Fräsch mat i lagom mängd till vardags och unnandet har jag försökt hålla till helgerna. För mig är fräsch mat lika med mat lagad från grunden med mycket fokus på grönt och med ett högt näringsinnehåll. Snabba kolisar i form av vitt bröd ( love surdegsbröd och tänker aldrig leva utan det) och pasta undviker jag till vardags dels på grund av näringsinnehållet men också för att jag kan få ont i magen av det. Uppsvälld feeling och lite utan energi sådär. Gillar att vara pigg!
Oj jag tänkte mest berätta hur det går med träningen men lika bra att reda ut lite och dela mina tankar om det här.
Inte meningen att sura till såklart!!
Slutligen vill jag säga att det är viktigt att vara snäll mot sig själv. Inte det enklaste alla gånger. Men ändå. Världsviktigt är det!
Och var och en bestämmer själv hur man vill leva. Viktigast är ju att man själv faktiskt trivs och kan känna lyckan i sig varje dag.
Puss
Julia
