Tack för allt. Det var fint. 2020 blev förmodligen inget av det vi tänkt oss. Men det fanns många ljusglimtar och lyckliga stunder. Såsom ledsna, mörka och hopplösa. 2018 lärde jag mig om livet. Ni vet när Elle fick Diabetes och pappa gick bort. Då fick jag lov att lära mig att leva. Jag förstod att det finns inget sen. Ni vet känslan av att “sen” när det här passerat då blir allt bra. Det fungerar inte så. Olika saker pågår parallellt i livet konstant. De djupaste av sorger, misslyckanden och ilska som inte utesluter stunder av tillfredsställelse, glädje eller tacksamhet. Det är nu. Inte sen. Och med det menar jag inte att drömmar och längt inte hör hemma i livet. Åh vad jag älskar att planera och drömma framtid. Favoritsyssla…
Avger ni löften inför det nya året? Jag gör det idag. Jag ska vara snällare mot mig själv. Mycket snällare.
Mina tre jobbigaste saker under året som gått har varit: Att vara tonårsmamma för sällan har jag känt mig så usel stundtals, hur gör man rätt egentligen? Att inte få sova om nätterna på grund av Diabetes. Känslan av otillräcklighet som ibland sveper över mig med kraft då mina krav på mig själv är helt och hållet orimliga stundtals. Skulle aldrig någonsin krav det av de jag älskar som jag kräver av mig själv.
Mina tre bästa saker under året har varit varje stund som jag varit med Isabelle ( vår weekend i Dalarna var som en dröm), all tid jag och familjen spenderat i huset på Gotland tillsammans och mitt äktenskap som är en av mina livs mest lyckade relationer.
Jag vill också passa på att innan vi tar oss an ett nytt år tacka er. För att ni är här. För mig har alltid varit viktigt att det här är en kravlös, mjuk och inspirerande plats att vara på. Och nu känns det som att jag verkligen är i mål även estetiskt för första gången någonsin sådär på riktigt. Jag ser så himla mycket fram emot att få vara här med er ett år till. Och det bubblar inom mig av inspiration och lust. Väldigt fin känsla som jag njuter av.
Vi kikar på några bilder från året som gått! Himla fint att blicka bakåt.
I januari vinterbadade jag, Carlos var på Gotland och ett nytt intensivt arbetsår för mig var ett faktum. Det är något med ljuset i januari. Hoppfullt!
I februari var jag ensam mycket med vår vardag då Carlos var på Gotland. Jag tycker om utmaningar och roddar vardagen fint själv. Så nyttigt att längta och sakna. Gulliga kycklingar, ett nyrenoverat rum till Elle och en förhoppning om vår.
I mars låg mycket fokus på våren, skapande och odlingar. Och loppisfynd såklart. Mitt löfte till mig själv inför de nya året ör att hålla odlingarna på rimliga nivåer. Jag har verkligen inte tid för 50 tomatplantor…
I april kom våren. Och vi byggde en punchveranda. Ett av våra bästa projekt.
I maj åkte jag till Gotland för att jobba ett par dagar alldeles själv. Stressigt och alldeles underbart. I mj blev det påtagligt att vi inte lever som vanligt längre. Allt som man brukar göra under försommaren blev inställt.
I juni njöt vi sommar, trädgårdsbuketter och en annorlunda midsommar. Jag firade själv med barnen och Carlos var på Gotland. Ljusa härliga tider.
I juli hängde vi mycket på Gotland och allt var ett enda stort och långt sommarlov. Carlos byggde ett så fint skafferi till oss. Målbild, burkar med hemgjord äppelmos från våra egna äpplen…
Sommaren lider mot sitt slut men vilken sommar sendå. Snällast på länge!
I september som ju är min bästa månad i livet njöt jag av Belles nybyggda rum på Gotland, trädgårdsbuketter och den största äppelskörd jag någonsin upplevt. Vi fick 30 stycken bag in box med underbar must.
I oktober åkte jag och Isabelle till Dalarna. Bästa resan. Så inspirerad fortfarande av Hildas Holm och Carl Larssongården. Jag fick även gå på en middag på Körunda och var nominerad som årets Ambassadr i Nynäshamn. Vilken ära.
I november var jag så extremt flitig och såg knappt någon ände på det hela. Men änden kom såklart. Och jag klarade det.
I december har jag kallbadat, haft extremt många svängar i mitt inre mående, blivit med en alldeles ny blogg som jag älskar av hela mot hjärta och lagt på tok för många julklappar under granen i vanlig ordning.
Gott Nytt År!
Puss
Julia
2 Comments
Marlene
januari 2, 2021 at 2:34 e mGitt nytt på fig också Julia!
Känns bea att möta dug på ”ny mark”. Hoppas ATG set blir lite mer ”gamla Julia bloggen”. Är ju gamal följare av ”Julias vita drömmar” och hoppas att du hittar tillbaka dit på något sätt:
Ni är så otroligt små och söta i familjen… men undrar hur ni hittar byxor som sitter så snyggt? Jag är själv 1.60, min man 1.70… hittar ingenting som sitter så smygtitt som det ni visar… eller sitter inget snyggt på korta ben… 🙄😂🥰
Tack för fin blogg och med förhoppning att riktiga Julia kommer igen (sluta påverkas av alla andra, kör ditt, det är du grym på ❤️)
Nyårskramae M
Julia
januari 18, 2021 at 11:53 f mHej och tack för din hälsning, det blir nog aldrig mer Julias vita drömmar men väl Julia 🙂 Hoppas det duger lika bra. Byxor är verkligenb knepigt jag håller med dig. Ett tips är att lämna in till skräddaren för att korta ned de! KRAM