Millesgården

Godmorgon hjärtan!

Vaknade helt svett med tårar och panik. En av de allra värsta mardrömmarna jag någonsin haft. Ja jag vet urtrist att höra om andras drömmar men jag har den i mig så färskt nu så jag bara måste få den ur mig. Jag och Juno skulle in i en butik tillsammans med övriga familjen. Vi ska in och plötsligt smiter en person in före och efter att vi kommit in är Juno borta. Hon förblir borta och för varje minut som går så eskalerar ångesten och oron. Det hinner gå ett dygn och insikten över att hon behövt/behöver uppleva rädsla är liksom värre än att hon är borta på något vis. Jag kan inte ens gråta utan skriker ut någon form av helt brutal ångest. För att till slut äntligen vakna och inse att det är tidig tidig sommarlovsmorgon och att Juno ligger tätt intill mig med sin lilla varma kropp. Alltså hur kan man ens drömma så? Helt fruktansvärt. Nog om det och jag hoppas på härligare drömmar framöver om nätterna herregud det där var en pärs.

Idag ska ni få följa med på min och Belles lilla tur in till stan igår genom mobilkameran. Vi hade en på tumisdag som vi båda sett fram emot länge.

Vi åkte till Millesgården ute på Lidingö för att se en av de finaste och mest inspirerande utställningar som finns just nu. Längs vägen så pratade vi lite om allt möjligt och vi körde sakta genom innerstan och jag hann visa var jag bodde som ung. Jag visade henne Humlegårdsparken och berättade att dit brukade jag ta en filt och sätta mig i vårsolen med mina böcker under studieåren.

Jag snirklade mig genom stan och minnen. Åren susade liksom fram i tankarna på något vis. Och känslan av att det är något alldeles speciellt med den här sommaren är så stark. Den är min. Förra sommaren var den allra sorgligaste i hela mitt liv och jag andades knappt. Det var någon form av överlevnad som gällde.

Men nu är känslan en helt annan. Jag är en annan på många olika sätt också för den delen. Vill inte vara utan en enda av mina livserfarenheter även om jag önskar bort vissa saker förstås…

Men ja. Sommaren är min och den började vi på allra bästa vis, jag och min Belle.

Vi tar en titt!

Det här hade vi sett fram emot väldigt mycket. Förväntansfull Belle. Och jag var lyrisk över blomsterarrangemangen i entrén. Oh hjälp så vackra. Ja ni ser ju?

Vi skulle alltså se Lena Andersson utställningen. Min absoluta favorit genom tiderna sedan barndomen. Inga böcker har någonsin inspirerat som Maja och Linnea. Och inspirerar än idag. Texterna, illustrationerna, motiven och hela känslan är bara så himla härlig.

Storm Stina är mysig också.

Alla orginalmålningar fanns på plats.

Det här är barndomsnostalgi för mig. ÄLSKADE den här boken av hela mitt hjärta.

Alltsååå. Här skriver jag ingenting ni ser ju själva…

Vilken begåvad kvinna alltså. Jag ville åka hem och måla omedelbums. Och plocka ängsblommor i en fin klänning.

En relativt liten yta för själva utställningen men den var så otroligt härlig med lagom mycket att se och läsa. Linnea i Monets trädgård är ju en favorit.

 

Sedan gick vi ut.

Hänfördes av prunkande rosor och kollade in nakenfis-statyer.

Alltså.

Absolut fantastisk klätterros.

Kikade in i Annes hus.

Vill på stört inreda vårt hem en smula mer klassiskt och det är ju sådär gardiner ska hänga, visst?

En väl tilltagen matta, så rätt och så fint. Ja allt är bara så tidlöst och fint inne hos Anne.

Wow på Kakelugnen!

 

 

Nu har vi gått in i konstnärshemmet. Och jag har alltid sagt att konstnären är de allra finaste allt som oftast. Det är något speciellt med skapande människor och hur de väljer att inreda. Sällan trist och tillrättalagt så att säga.

Köket!

Utsikten ut mot vattnet gick inte av hackor.

Blandbuketer och blåvitt kakel. Fint då, lika fint idag.

Upp och ner för väldigt många trappor!

Rosor och åter rosor.

Lilla hjärtat. Det här är verkligen något vi uppskattar båda två. Tumistid. Ibland räcker de med en omgång memory vid köksbordet men de här var ju riktigt riktigt mysigt att åka iväg in till stan.

Inspiration midsommarbukett kanske?

En fruktkorg!

Snidad på 1500-talet av italiensk Carrera och Sienamarmor. Men varför inte? Kan i alla fall konstatera att man förr hade både tid och känsla för det vackra. Wow!

Hänförande utsikt som statyerna verkligen gör sig fina till.

Trapporna leder upp till konstnärshemmet.

Ett växthus som tillhör Lena Andersson utställningen.

Majas växthus!

Så fint att blanda blommor och grönsaker.

Vi avslutade vårt besök med glass och lunch. Ugnsbakad röding, primörsallad och mängder med riven parmesan och parmesancreme oooh jisses så mumsigt det var.

 

Har ni möjlighet att besöka Millesgården och LenaAndersson utställningen så gör det. Så enormt inspirerande och mysigt.

puss

Julia